Ungefär samtidigt som jag år 2008 blev tillfrågad om att bli kolumnist i NI fick jag en motsvarande förfrågan från ”Folkets Nyheter”.

Min hållning är att jag är redo att skriva i vilken tidskrift som helst, förutsatt att jag har frihet att ta upp vilket ämnet jag önskar och där skriva vad jag själv tycker. Så i båda fallen testade jag detta genom mitt val av ämne.

I Nationell Idag testade jag genom att i min första krönika klargöra hur jag avser att rösta i riksdagsvalet år 2010, och varför. Nämligen på Sverigedemokraterna. Den togs in, om än med viss vånda.

Folkets Nyhreter testade jag också, genom att skriva en text om den antinazistiska motståndsgruppen ”Vita Rosen”. Jag hörde sedan inte mer från Folkets Nyheter.

I Nationell Idag, däremot, togs dock samma text senare in, utan problem.

Bland mina i NI publicerade texter kan nämnas även ”Demokrati och diktatur”
En text som ligger helt i linje med vad redaktionen själv skrivit i ämnet på ledarplats.

Eftersom jag sedan år 2008 haft en krönika varannan vecka i NI så läser jag förmodligen tidningen mer noga än de flesta andra prenumeranter. Skulle man där ha skrivit något som går helt på tvärs med mina egna värderingar, då skulle jag ha reagerat. Men något sådant har jag inte funnit.

Intill dess att någon förser mig med fakta som bevisar motsatsen har jag för sant att Nationaldemokraterna lever upp till sitt namn, och står för demokratiska principer.

Om de sedan är litet nördiga kring Karl XII kan jag leva med. (Utan misstagen från denne envåldshärskare inget skärgårdskrig.

Med eller utan presstöd är Nationell Idag en tidning som Sverige behöver. Den förtjänar många, många prenumeranter!

Dessutom har det kommit många kommenterar till bloggen, uppmuntrande sådana.

Framförallt har jag snabbt kunnat få nödvändig  teknisk hjälp från flera nya kontakter.

Allt detta ger självfallet  inspiration och kraft för mig i det förestående bloggandet.

Den blogg som  du just nu läser ska dock avvecklas. Nya inlägg kommer fortsättningsvis att läggas på den nya bloggen, med adress:

http://janmilld.wordpress.com

Sverigedemokraterna har nyligen gått framåt i Umeå, på ett helt fantastiskt sätt. Fria Nyheter rapporterade den 17/12 om en mätning, gjorde av Västerbottens-Kuriren, som pekade mot att SD kan ha intagit en förstaplats, vid sidan av (s).

Opinionsmätningar för riksnivån har redan indikerat att SD kan vara större än både Kristdemokraterna, Centerpartiet och  Vänsterpartiet – vilket skulle göra SD till Sveriges i storlek femte parti.

I Västerbotten kan det vara så att SD distanserar även Folkpartiet, Miljöpartiet och Moderaterna – och blir näst största parti!

VK-undersökningen gav SD 23% av rösterna, lika mycket som (s) fick.  Hur förklara denna sagolika framgång?

En grundplåt lades under hösten av Henrik Agerhäll, SD-kandidat. Han delade ut faktablad till hushållen, kring konsekvenserna av den förda invandringspolitiken:

http://www.bahnhof.se/wb704147/massinvandringsfakta.pdf

Bladet innehöll fakta som var både viktiga och relevanta, och nothänvisningar gav noggranna uppgifter om källor till uppgifterna.

Redan denna upplysningsverksamhet i sig var naturligtvis ägnad att ger fler SD-röster. Till detta kom det föredömliga medborgerliga engagemang som Agerhäll visat, det väckte säkert mångas sympati.

Sammantaget skulle det inte ha räckt än till denna 23%-notering för SD, om det inte varit för den uppmärksamhet som Västerbottens-Kuriren i ett antal artiklar givit Henerik Agerhäll och SD, där Henrik fick skylta med både namn och porträtt.

Artiklarna var skrivna av  kriminalreportrar på VK, så till dem står Sverigedemokraterna nu i viss tacksamhetsskuld, kan man konstatera.

Nu var det knappast reportrarnas avsikt att hjälpa SD fram till en delad förstaplats i partisympatier   bland västerbottningar. Just däri låg kanske också knalleffekten hos deras artiklar.

Inget kan nämligen väcka hederliga medborgares sympati så starkt som orättvis behandling av människor eller spridandet av lögnpropaganda.

Under rubriken ”Främlingsfientliga flygblad i brevlådan” skrev VK:

”…Invandrare beskrivs som knarkare, analfabeter och våldtäktsmän.

Förra gången som boende i Ersmark drabbades av denna informationsspridning var i början av oktober förra året.

Någon månad senare fick boende på Sofiehem samma främlingsfientliga utskick i sina brevlådor.”

En anonym boende i området får uttala sig för VK:

”- Det känns självklart olustigt om människor med de här sympatierna bor i ens närområde. Det läskiga är att det inte finns någon avsändare och innehållet är heller inte helt lätt att genomskåda vid en första anblick, ..”.

”Inga-Lena Jonasson, chef för polisens underrättelserotel i Umeå, känner inte till skriften…”

Nästa VK-artikel hade rubriken ”Rasistiska brev upprör”.

Även där fick en anonym boende uttala sig:

”När jag såg vad det var blev jag väldigt upprörd, säger han och fortsätter:

- Det är klart man reagerar när sådana här åsikter presenteras som fakta. Jag tycker att det känns taget ur luften.”

”- Man behöver inte läsa många rader för att inse att det här inte rör sig om fakta. Det är en åsikt som någon inte vågar stå för, säger Ersmarksbon…”

Här har vi kärnan i politisk korrekthet:

När fakta inte talar för den egna världsbilden, då förkastas dessa fakta. Kartan är överordnad terrängen.

I denna process suddar man ut gränsen mellan fakta och värderingar. Fakta kan vara ”obehagliga” och då känns de  ”kränkande”.

Varpå polisen kanske behöver kopplas in.

PS:

Nu ska kanske den opinionsmätning som VK gjorde inte tolkas helt bokstavligt, den var knappast utförd på ett vetenskapligt sätt. Ändå kan den ha givit en indikation på varåt vinden blåser och på hur en hel del läsare reagerat på  Västerbotten-Kurirens kriminaljournalistik.

Ytterligare några VK-varv kring Sverigedemokraterna och partiet kommer att i val kunna leva upp till vad mätningen här lovade.

Våren 2008 hade Gunnar Sandelin lyckats med något så ovanligt som att få in en invandringskritisk artikel på DN Debatt. Med rätta blev detta uppmärksammat i SVT:s ”Debatt” den 1 maj 2008, där Sandelin medverkade.

Utifrån ”Debatt”-programmet gjorde jag tre filmer på Youtube, filmer på vardera 10 minuter som granskade SVT-programmet.

Detta ogillades dock av SVT-ledningen. Som makthavare  uppskattade man inte att själv bli kritiskt granskad. SVT fick bort både dessa tre och ytterligare ett 20-tal av mina SVT-granskande filmer från Youtube. I ett brev förklarade Eva Hamilton att hon i mitt användande av SVT-material såg ett ”kränkande nyttjande”.

Därefter har jag omarbetat trilogin, så att inga ljudinslag eller rörliga bilder från SVT har använts, och istället lagt ut dessa omarbetade filmer på Youtube.

Under tiden har andra lagt ut de tre originalfilmerna på Daily Motion.

Den första av filmerna i trilogin heter ”Finns det svenskar?” och kommer här:

Då är ändå inte alla kostnader medräknade.

Jag tänker på vad Sydsvenskan skrev den 10/12 -09 om Mohammad Shauvishi. Efter en tid i Vellinge skulle han skickas till Norrland:

”- Han kom till mig i går morse och tog mig i händerna och skakade och sa ‘norr om Stockholm’. Jag förstod inte då vad han menade, men sedan pratade jag med familjen där han bor, berättar stödläraren Britt-Maria Ivarsson.

– Det finns en familj här som vill ta hand om honom, och han har fått en trygghet här, och så är det byråkrati som ställer till det, säger Magnus Wigström, SO-lärare på Södervångsskolan.

Vi träffar Mohammad Shauvishi på en engelsklektion.

- Jag vill stanna. Vill stanna familj. Kompisar, lärare, skola jättebra, säger han på den svenska han kan.”

En faktaruta i tidningen informerar:

”Mohammad Shauvishi började i klass 9A på Södervångsskolan i Vellinge för ungefär en och en halv månad sedan. Några veckor tidigare hade han kommit till Sverige efter ett år på flykt från hemlandet Afghanistan. I en artikel i Sydsvenskan för ett par veckor sedan berättade han om hur bra han trivs i Vellinge. Via hemspråksläraren berättade han att han gillar skolan och den Vellingefamilj som har gett honom ett hem, men att det är svårt med språket. Hans eget modersmål är dari.”

Mohammad Shauvishi är på intet sätt unik i sitt slag. Bara under detta år blir det kanske fråga om mer än 2.000 liknande fall. Även bland familjer av asylanter finns barn som just inte kan någon svenska men ändå ska stoppas in i vanliga skolklasser.

Väl i ett svenskt klassrum har lärarna klara direktiv: de ska framförallt hjälpa de svagaste eleverna. Andra elever får alltså mindre uppmärksamhet och stöd. Undervisningen anpassas till dem som ligger sämst till förståelse- och kunskapsmässigt. Hur mycket lär sig då övriga elever?

Det är ingen hemlighet att den svenska skolan är lågpresterande och klarar sig allt sämre vid internationella jämförelser. Eleverna lär sig sämre än  tidigare och  sämre än vad elever i många jämförbara länder gör. Kontrasten mellan Sverige och Finland är skarp!

Det blir naturligtvis omöjligt att beräkna vad detta kan betyda ekonomiskt för det svenska samhället, men klart är att det är ytterligare en kostnad, och en stor sådan.

Med detta inte sagt att ”Ensamkommande flyktingbarn” är den enda eller ens främsta orsaken till den svenska skolans problem. Jag kan sammantaget se fem faktorer av betydelse:

1. En allmän slapphet, vilken hårdast drabbar dem med svagt stöd hemifrån.

2. Dålig studiemiljö, genom negativa attityder från många elever, särskilt dem med utländsk bakgrund.

3. Invandrarelever kräver mer stöd, detta tar tid från undervisningen av övriga elever.

4. Hög andel svaga elever drar samtidigt ned genomsnittsresultaten för klassen och skolan.

5. Skolorna är ofta mer fokuserade på indoktrinering i politisk korrekt riktning än av att förmedla de kunskaper som skolan är till för. Elever kan således ges ledigt för deltagande i politiska manifestationer – i skolans regi.

Ett  exempel på det sistnämnda bjöds den 4/12 -09 genom manifestation i Falun av 5i12-rörelsen.  ”Rörelsen” var dock inte ensam – rektorer från när och fjärran hade organiserat och bekostat  bussning av elever, som fått ledigt från skolan för att deltaga.

Ur Falu-Kuriren:

”Fem i tolv – en mäktig folklig manifestation mot främlingsfientlighet”.

Också Dala-Demokraten täckte evenemanget:

”Bland talarna återfanns också Ola Brossberg (s) som alltså varnade för de mörka krafterna i samhället, Nils Persson (S) som lovade fortsätta jobba för att 5/12 och fem i tolv-mötet på Sveatorget ska bli en manifestation där samtliga skolor ska delta och Nils Gossas (mp) som värnade om demokratin.  Samtliga slog fast att de tar avstånd från intolerans, diskriminering, rasism, våld och trakasserier.”

I Falu-Kuriren tillfrågades några elever varför de var där. En svarade ”Vi ska vara med, det har skolan bestämt”, en annan ”För att man måste… och så är det kul att slippa skolan.”

Tidningen rapporterade:

”I år kommer även Hälsinggårdsskolan och Svärdsjöskolan, för första gången på flera år. De har haft problem med att bekosta skolskjutsar, men i år har nya skolchefen Lena Stoltz bestämt att skolförvaltningen måste ha råd.”

Är de skolansvariga så nitiska i sin politiska korrekthet, att de offentligen hänger sig åt sådana metoder -  närmast värdiga en kommunistdiktatur som Nordkorea – hur tar sig då klassrumssituationen och den dagliga undervisningen ut?

Resultaten är nu uppenbara.

”Förräderi” är ju ett starkt ord, men vad kan bättre beskriva den samhällsupplösning som åstadkommits i Sverige sedan 1980-talet, genom massinvandringen?

Under hela sin historia som nation har Sverige hållt sig med ett militärt försvar, för att om nödvändigt med våld värna sin suveränitet, sitt demokratiska statsskick och sina medborgares trygghet. Miljoner och åter miljoner kronor har genom åren satsats på detta.

Nu har gränserna öppnats för en storskalig invasion, utan att ett skott har avlossats för att avvärja detta. Tvärtom – landets egna makthavare inom politik och myndigheter, massmedia och stora organisationer, medverkar aktivt till det som sker!

Stig Wennerström förorsakade Sverige stor skada genom sitt spioneri. Stig Bergling skadade vårt försvar än mer. Jämfört med den skada som tillskyndarna av det mångkulturella projektet åsamkat vårt svenska samhälle framstår dock både Wennerströms och Berglings brott som bagatellartade!

Vitboken får 16 ordinarie kapitel:

1. Massinvandring

2. Avsvenskning

3. Diskriminering

4. Orättvisor

5. Lägre kvalitet

6. Islamisering

7. Avdemokratisering

8. Fysisk otrygghet

9. Kostnader

10. Historisk återblick

11. Motståndet

12. Maktens metoder

13. Argument

14. Vilka bär ansvar?

15. Andra västländer

16. Varför?

Slutord

Tilläggskapitel:

17. Perspektiv framåt

Samtliga kapitel är nu klara i ett första manus och det fortsatta arbetet är så upplagt att många ska få möjligheter att hjälpa till med faktabitar att lägga till eller att ge synpunkter på det som hittills skrivits. Detta gäller i synnerhet kapitel 15, ”Andra västländer”.

Manuset görs således tillgängligt för alla intresserade, på denna webbadress: http://www.bgf.nu/vitboken

Tre kapitel är redan utlagda och successivt – allteftersom jag hunnit ytterligare bearbeta texterna – läggs nya kapitel ut där. Uppgiften består, förutom att peta in nytt material som tillkommit, att ansa texterna. Det är ju lätt hänt att det sväller, så att det blir för mycket textmassa att ta sig igenom. Samtidigt finns  så mycket av fakta som är både viktigt och relevant.  Lösningen får bli att skyffla över en hel del till bilagor. Därifrån ges i flera fall länkar, för den som vill fördjupa sig mer i en aspekt.

Den främsta vinsten med det arbete som hittills genomförts är att en DISPOSITION har kristalliserat ut sig, genom de 17 kapitlen med ett antal avsnitt på varje kapitel, där varje avsnitt i sin tur har underrubriker.  Med denna detaljerade struktur kan tillkommande material från början placeras in  i sitt rätta sammanhang.

Förhoppningsvis har hela vitboken hunnit göras tillgänglig om html-format på webben i under våren. Nästa steg blir att komplettera med att hela boken (dock utan bilagor) görs tillgänglig även som pdf-fil.

Om det visar sig finnas ett intresse för ”Mångkulturellt FACIT”, och om det blir ekonomiskt genomförbart, kommer boken sedan att tryckas.

Postgiro: 80 73 30 -6

Vitboken tillägnas Sven-Olle Olsson – en svensk som tidigt sade ifrån mot galenskaperna. Vår motsvarighet till Enoch Powell i England.

Boken tillägnas även Weine Berg och Eva Bergqvist, som lämnat oss alldeles för tidigt. Weine underhöll fram till sin bortgång bloggen ”Rakryggad”, ett namn som väl motsvarade hans gärning. Eva gav 1992-2003 ut tidskriften ”Fri Information om Invandringen”.

Vad Blågula frågor skrev om Eva Bergqvist 2003 kan gälla för alla tre:

”Eva Bergqvist hade s.a.s. både hjärta och hjärna i sitt politiska arbete. Hennes gärning som invandringskritiker bars fram av dels ett rättvisepatos, dels en reaktion på hyckleri och antiintellektualism…

…Den bästa hyllningen till Eva Bergqvist blir att vi alla försöker verka i hennes anda. Dvs arbeta för ett samhälle mer präglat av demokrati och förnuft, ansvarstagande och trygghet.”

I vilken utsträckning är ”ensamkommande barn” barn? De flesta uppger sig vara i 17-årsåldern,  men då de inte uppvisar id-handlingar, men däremot ofta en kraftig skäggväxt, kan den verkliga åldern naturligtvis vara en annan. De flesta kommer från Afghanistan eller Somalia.

Frågan har aktualiserats i flera sammanhang. På ett boende visade det sig att de tafsade på den kvinnliga personalen, ägnade sig åt sexuella trakasserier.

En somalisk ”pojke” ringde hem till sin fru i Somalia från Kalmar.

Det typiska ”barnet” är en ung man från Afghanistan eller Somalia. Redan officiellt är de flesta i åldern 16-17 år men i praktiken kan de vara betydligt äldre. De flesta visar ju inte upp några id-handlingar, så verklig ålder kan sällan fastställas.

Barn som tafsar? I många fall är det fråga om vuxna män, inte om barn.

Ur SR:s webbsida den 25/11 -09:

”Våld och hot på flyktingboende

Personalen på Gullspångs boende för flyktingbarn utsätts för våld, hot och sexuella trakasserier.”

”… får man tro Kommunals anmälan till kommunen så har det inte varit enkelt att arbeta på boendet som ligger i Hova. Enligt den ska flyktingbarn ha kastat inventarier mot personalen. Ett av barnen ska ha hotat personal med en potatisskalare. Även uttalade hot har förekommit, som till exempel ‘jag ska märka dig’.”

Henry Ascher, barnläkare och aktiv i KPMLr, anser att svenska myndigheter ska acceptera även 20-åringar som ”barn”.

Ur SR:s webbsida den 16/11 -09:

”Migrationsverket felbedömer flyktingbarn

Migrationsverket vuxenförklarar ibland ensamkommande asylsökande barn som saknar pass eller andra dokument som visar deras ålder. Det sker utan ordentliga bevis och bryter mot FN:s barnkonvention.

Den kritiken kommer bland annat från ordföranden för Svenska barnläkarföreningens arbetsgrupp för flyktingbarn från Göteborg, Henry Ascher.

– De barn som jag har träffat på, där har det definitivt inte funnits några medicinska skäl till att ifrågasätta barnets uppgivna ålder.

Att vuxenförklara ett barn innebär att barnet förlorar rätten till god man och skolgång. Den personen behandlas som en vuxen asylsökande.”

”Att beröva ett barn dess rätt till att vara barn är något oerhört och förfärligt och då ska man ha mycket på fötterna innan man gör det. I de fall jag har varit inblandad har de sagt att pojkarna är 19 år och det går aldrig att säga. Man måste ha ett spann på 2-3 år.”

Ur Fria Nyheter den 25/11 -09:

”31-årigt flyktingbarn nekas uppehållstillstånd

Mahmoud Najafi sökte asyl den 20 december 2007. Han påstod att han var född 1991 och skrevs in hos Migrationsverket som ensamkommande. Verket testade Mahmouds fingeravtryck och det visade sig vid en sökning att Mahmoud tidigare vistats illegalt i Grekland och då tvingats avge fingeravtryck. De grekiska myndigheterna tilldelade honom födelsedatumet 1 januari 1978.”

Hur kan dessa ”barn” ta sig hela vägen från Asien och Afrika till Sverige? Någon måste ju ha organiserat deras resa, med ett syfte.

Från Merit Wagers blogg:

”Ingenstans berättas hur alla dessa tusentals unga, särskilt de som ofta säger sig vara föräldralösa och släktlösa och mycket fattiga och traumatiserade, har kunnat ta sig ända till Sverige. Det skulle vara intressant att veta. Få svenskar kan skrapa ihop 100.000 – 200.000 kronor för en resa till ett annat land, allra minst om de är under 18 år och utan föräldrar och släkt. Summan är stor för en svensk; för en ensam afghansk eller somalisk pojke kunde man tro att det är nästintill en omöjlighet. ”

Syftet är, nu som tidigare, att ”barnen” genom sitt PUT ska kunna skapa en förankring, så att släktingar eller bara påstådda släktingar sedan ska kunna komma efter, för att ”återförenas”.

Mycket riktigt finns också ett mönster av att sådana ”släktingar” dyker upp ganska snart efter att ”barnet” fått sitt PUT.

Ur Wagers blogg: den 30/6 -09:

”‘Det här med Migrationsverkets barnhantering är rena tramset. Dessa barn hittar nämligen så gott som alltid sina föräldrar och andra släktingar så snart de har fått PUT. Och om de inte är barn utan vuxna så väntar de bara en tid och sedan visar de sin rätta identitet.’

Så börjar ett mejl som jag fått från en migga.”

Svenska myndigheter har direktiv om att återförenande i första hand ska ske i hemlandet, med det följs knappast i praktiken.

Fria Nyheter har tagit reda på siffror kring detta:

”Under 2009, fram till den 8 november har:

… 799 föräldrars ansökan avgjorts, 366 får anhöriginvandra…”

Vad kostar dessa ”ensamkommande barn”?

Merit Wager tar upp den aspekten den 17/11 -09:

”…på en fråga från allmänheten – ‘Hur mycket kostar ett flyktingbarn under asylprocessen?’ – svarar Migrationsverket (man kan gissa att det är ensamkommande unga som menas):

”Kommunen får ersättning per överenskommen plats och det handlar om 1900 kronor per barn och dygn. Pengarna ska täcka personal, kost, logi och omvårdnad.’

En enkel uträkning ger vid handen att för verksamheten för de 30 ungdomarna på vandrarhemmet i Vellinge får kommunen en ersättning på 57.000 kronor per dygn, 1.710.000 kronor per månad, 20.520.000 per år.

Då är alltså inte kostnaderna för offentliga biträden, skola och gode män m.m. inräknade.

Enligt Migrationsverkets månadsrapport fanns per den 31 oktober 2009 1.479 ensamkommande barn och unga inskrivna på olika boenden.”

Wager gör en beräkning av vad det blir i kostnader:

2,8 miljoner kronor per dygn

84,3 miljoner per månad

Mer än 1 miljard per år!

Då är ändå inte alla kostnader inräknade. Vad som tillkommer är kostnader för skola, offentliga biträden och ”gode män”.

”Att en ungdom ska kosta skattebetalarna 1.900 kr/dygn, 57.000 kr/månaden är helt otroligt. Varför kostar det så mycket? Vilka andra ungdomar kostar sådana enorma summor?

Var är rimmen och resonen – en ensamkommande asylsökande som har fyllt 18 år kostar betydligt mindre: förutom de ca 2.200 kronor som han får i dagersättning per månad, står Migrationsverket (staten) för hyra av del i lägenhet, kanske 2.000 kronor i månaden. Alltså drygt 50.000 kronor mindre per månad än de unga ensamkommande asylsökande.”

Senaste nytt är att på boendet med de våldsamma barnen sparkas nu en stor del av personalen. Från SR Skaraborg den 12/12 -09:

”Personalen på Gullspångs boende för flyktingbarn är inte tillräckligt kompetent. Det har kommunen nu kommit fram till. ‘De har inte kompetens att hantera barnens beteende’

Radio Skaraborg har tidigare rapporterat om hur personal på boendet har attackerats av några av barnen.

För att bättre klara av utåtagerande barn tänker nu Gullspångs socialchef Eva Thimfors byta ut den halva av personalstyrkan som inte håller måttet.

– I personalen finns alltifrån en kock till distriktssköterska och biblioteksassistens och den här personalgruppen har varken kompetens eller resurser för att hantera, säger Eva Thimfors.

¤ Vad behövs för kompetens?

– Personalen behöver en beteendevetenskaplig utbildning,..”

Tillbaka till Kalmar. Den somaliske ”pojken” var inte ensam om att ringa utlandssamtal.
Thoralf Alfsson har utfört ett grävande journalistiskt arbete och fått fram att sedan år 2007 ringdes totalt 3.313 samtal, till en kostnad av sammanlagt 215.000 kronor. Populäraste land att ringa till var Syrien.

Detta ringande skedde från två boenden för sammanlagt 25 ”barn”.

Kanske var de inte så ensamma, trots allt.

Därmed har jag nu, veckan före jul , kommit så långt att jag kan börja mata på med den typ av texter som jag tänkt mig för bloggen. Det kan bli fråga om en ny text varje dag.

Den återstående utmaningen blir framförallt att göra bloggen känd, så att potentiellt intresserade kan hitta till den. Där välkomnas all hjälp!

Har du en blogg, lägg gärna in nedanstående  bild, länkad till:

http://janmilld.wordpress.com/

Jan Milld